Skip to content

Slaget om kvinnokroppen, del 2

14 juli 2009

För några veckor sedan skrev jag om hur kvinnokroppen görs till en nationell angelägenhet om och om igen.  Då uppehöll jag mig vid hur amerikansk biståndspolitik på olika sätt har försökt kontrollera och reglera fattiga kvinnors reproduktiva hälsa. Men under de senaste veckorna har jag funderat på hur det ser ut i jämställda Sverige idag. Finns det inte även här ideologier som tvingar kvinnan att kontrollera sin sexualitet medan mannen kan vara fri från ansvar?

Bevis: För en månad sedan offentliggjordes en  utredning som slog fast att det skulle behövas ett abortregister för att kunna forska om vilka kvinnor som gör abort och varför. Utgångspunkten för utredningen var att kvinnor i Sverige gör många aborter och att detta bör ses som något problematiskt som ska åtgärdas. Utredaren Anders Milton pekade även indirekt ut de utländska kvinnorna, inte ”svenskorna”, som den egentliga problemgruppen som gör flest aborter. Detta sänder en tydlig signal: Vissa kvinnor (och deras män) kan inte kontrollera sin egen sexualitet. I utredningens problemformulering görs aborten OND och hormonpreparaten GODA. Ett enkelt ingrepp laddas fullt med värderingar medan hormoner som kan skada kvinnor både psykiskt och fysiskt inte problematiseras överhuvudtaget. Med abortregistret stigmatiseras de kvinnor som väljer det onda alternativet. Och trots en liberal lagstiftning så anses de ha valt fel. De måste därför registreras och undersökas.

Att det enbart är kvinnor som ska finnas i registret visar också att det är kvinnan som ska  skydda sig och ta ansvar för sin sexualitet (och därmed vara den som stigmatiseras när hon gör en abort). Man kan ju fråga sig hur förslaget skulle mottagits om även de inblandade männen registrerats? ”Kalle här verkar inte riktigt ha koll på hur man skyddar sig, vi kanske borde utreda honom och hans samhällsgrupp.” Då hade man inte talat om forskning eller om att förbygga oönskade graviditeter, utan skrikit högt om ett gravt brott mot den personliga integriteten.

Samtidigt lyfter utredningen fram att männen måste ta ett större ansvar när det kommer till att skydda sig från oönskade graviditeter. Och att man måste prata mer om kondomer och hur de används. Anders Milton betonar också att kvinnors sexuella utsatthet är ett stort problem. För kan man verkligen tala om att kvinnor har full rätt över sin egen kropp när ett nej inte alltid betyder nej? Och det är det här som är det allra viktigaste. Att maktrelationer gör att att män inte tar ansvar för sin sexualitet och att detta på olika sett drabbar kvinnor. Inte minst globalt sett, där fattiga kvinnor i Afrika är de som drabbas hårdast av HIV samtidigt som de tidigare getts hormonbehandlingar i biståndssyfte för att förhindra graviditeter. Det är det inte svårt att lista ut att deras handlingsutrymme är helt och hållet beroende av om män tar ansvar för sin del i den reproduktiva kedjan eller inte, oavsett om de bor i ett land som tillåter abort och preventivmedel eller ej.

Men ett faktum kvarstår: Att en abort framstår som någonting problematiskt som måste undersökas av staten. Det förstås alltså inte som ett feministiskt framsteg, utan som att kvinnor vid ett ögonblick under den reproduktiva resans gång valt ”fel”. Istället för att utreda de kvinnor som av olika skäl väljer att avsluta en graviditet, så tycker jag att ALL fokus borde riktas mot de maktstrukturer som bidrar till att kvinnor blir ofrivilligt gravida. Kan det inte ha att göra med att man mår dåligt av de hormonella preventivmedel som prackas på en och därför slutar med dem, att det finns diskurser som utmålar kondomer som töntiga och jobbiga och att kvinnans sexuella rättigheter faktiskt är långtifrån fullständiga? Kan inte det vara en nationell angelägenhet; att för en gångs skull sätta männen kroppar och sexualitet under lupp?

Parentes 1: Det här visar ytterligare hur problematiskt det är att försöka övertala företag och män om alternativa p-metoder. Tydligen är manliga p-piller farliga eftersom de innehåller hormoner. Men vad har kvinnor då stoppat i sig i 50 år?

Parentes 2: Jag tycker att det är jätteviktigt att det finns p-piller lättillgängligt för kvinnor. Inget snack om det. Kvinnor kan frigöras från moderskapet och kroppen, och ska fortsätta kunna göra det om de mår bra av det. Men det måste finnas alternativ där också männen tar ansvar. Annars blir kvinnan ändå fjättrad till sin kropp. Som den som stigmatiseras för sina val, som den som måste äta p-piller eller som den som riskerar HIV.

Andra bloggar om abortregister, jämställdhet och preventivmedel.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: