Skip to content

Vems jämställdhet pratar vi om?

14 juni 2009

För några år sedan lanserades den hushållsnära tjänsten som ett sätt för dubbelarbetande kvinnor att slippa stressa mellan jobb, dagis och fotbollsträningar och istället komma hem till glada barn och ett rent hem. Jag följde den politiska utvecklingen med stort intresse eftersom jag själv jobbade extra på ett av de företag som gynnades av alliansens satsning. Det jag reagerade på i debatten var att både politiker och städföretag helt oproblematiserat lanserade den hushållsnära tjänsten som en del i kampen för jämställdhet. Kvinnorna som hade råd att betala städhjälp kunde göra det vitt, billigt och enkelt och de som arbetade som städare fick chansen att arbeta under värdigare förhållanden. Men att städaren oftast var en kvinna som på grund av olika skäl inte kunde få något annat jobb, var det färre som pratade om. Kanske var det för smärtsamt att erkänna att en politisk satsning som gör ett mer jämställt familjeliv möjligt för vissa, leder till att andra (kvinnor) får ägna sig åt städning och hushållsarbete både hemma och på jobbet.

I de rörelsemönster som skapats av en alltmer globaliserad värld, syns migrationsströmmarna från syd till nord och från öst till väst tydligt. Många u-länders ekonomier är idag till stor del beroende av de stora summor pengar som gästarbetare skickar hem till dem varje år. Och i och med kvinnans utträde på arbetsmarknaden i många i-länder har det även skapats ett beroende av den arbetskraft som utför de tjänster som inte längre är eftertraktansvärda här. I mångt och mycket tjänster som genom tiderna förknippats med det kvinnliga könet – hushållsarbete, barnomsorg, äldrevård och sex.

I antologin Global Woman – nannies, maids and sex workers in the new economy beskrivs just de migrationströmmar som i allt högre utsträckning utgörs av kvinnor.  Författarna pekar på att den växande klyftan mellan fattiga och rika länder har gjort det nödvändigt för många människor att migrera för att kunna försörja sig själva och sina familjer – detta även om man har en utbildning från hemlandet. Ett filippinskt hembiträde i Hong Kong kan tjäna femton gånger så mycket pengar där än om hon är lärare i hemlandet. Många av de kvinnor som idag migrerar för att bli hembiträden eller barnflickor har faktiskt en högre utbildning, men saknar en framtid för sig och sin familj i hemlandet. Löneskillnaderna mellan länderna skapar två föga inbjudande val: att leva i fattigdom hemma eller kunna ge sina barn ett bättre liv och kanske till och med utbildning om man gästarbetar.

I-länderna de kommer till har i många fall genomgått stora förändringar när det kommer till jämställdheten mellan könen. Men trots att fler kvinnor jobbar idag, har arbetsdelningen i hemmet förblivit densamma. Kvinnan är fortfarande den som förväntas ta hand om barn, städning och matlagning – enda skillnaden är att hon ska arbeta heltid också. Det här skapar självklart en ohållbar situation för många kvinnor som stressar sönder sig själva för att leva upp till bilden av den moderna kvinnan. Att männen ska gå ner i tid eller hjälpa till hemma tycks inte vara ett alternativ (tydligen inte heller för de politiker som föreslår en hushållsnära tjänst). Det enda problemet är väl bara att vår jämställdhet sker på någon annans bekostnad: länderna som töms på kompetenta kvinnor, deras barn som växer upp utan sin mamma och kvinnan själv som tvingas in i låglöneyrken med lika låg status. Detta i ett land som förmodligen kommer bli svårt för henne att integreras in i då det stängda och isolerade hemmet oftast blir arbetsplatsen.

Satsningen på hushållsnära tjänster är väl egentligen ett bra exempel på hur utsatta kvinnor kan ges en chans till hyggligare anställningsvillkor. Det kunde sannerligen varit värre. Många kvinnliga migranter är totalt utelämnade till den svarta arbetsmarknaden, framförallt när det kommer till städindustrin. Här finns en möjlighet för alla att legalisera hushållsarbetet. Men att kalla satsningen en del i kampen för ett jämställt samhälle känns för mig både världsfrånvänt och som ett hån mot alla kvinnor som åter blir fastlåsta i slitsamt hemarbete. Enda skillnaden nu är att de får betalt och befinner sig på andra sidan jorden.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, alliansen och hushållsnära tjänster.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: