Skip to content

Det nakna livet

15 mars 2009

För några år sedan började jag bli alltmer intresserad av hur papperslösa behandlades av de svenska myndigheterna och Fästning Europa. Jag hade kommit till en punkt när jag inte längre kunde ignorera de bilder jag samlat på mig av människor som fanns med i vårt samhälle samtidigt som de inte riktigt gjorde det. Så föll det sig så att jag läste den här texten som satte ord på den känsla som funnits med mig så länge.  Här kommer därför en liten sammanfattning av aha-upplevelsens ursprung:

Shahram Khosravi, som skrivit texten, är en socialantropolog på Stockholms universitet som forskat mycket nära flera papperslösa och följt dem i deras vardagsliv. Khosravi använder sig av Giorgio Agambens uttryck Homo sacer för att beskriva  situationen. Han visar hur papperslösa hamnar i ett tillstånd där de både inkluderas och exkluderas av landet de befinner sig i. För samtidigt som den papperslöse inkluderas som svart arbetskraft i landets ekonomi, som en del det kapital som rör sig fritt över landets gränser, så saknar han fortfarande medborgarens rättigheter och placeras därför också utanför stora delar av samhället. Han får vara där men ändå inte.

Det här tillståndet görs möjligt genom att världen delas upp i geografiskt avgränsade nationalstater som sätter upp gränser för vilka som är medborgare i ett visst område och vilka som inte är det. Nationalstatssystemet går inte att komma runt och det formar det sätt på vilket människor kan röra sig i världen. Det har också bidragit till att de universella mänskliga rättigheterna reduceras till att vara medborgerliga rättigheter, där den som inte är medborgare står utan beskydd. Rent konkret leder det här till två saker: att den papperslöse görs till illegal genom sin blotta existens i ”fel” land och att han därmed fråntas alla sina mänskliga rättigheter eftersom han nu är en icke-medborgare.

Och någon som är rädd för att bli hemskickad eller satt i förvar är ett lätt byte för giriga arbetsgivare som kan sänka lönen och förlänga arbetsdagen utan att ta hänsyn till ömma ryggar och trötta ben. Han kan ju alltid hota med uppsägning eller med att tipsa polisen om någon klagar. Vilket innebär att den som förmodligen har sämst arbetsvillkor i vårt land inte ges någon möjlighet till bättre förutsättningar eftersom han inte får vara här på pappret. Samtidigt är de papperslösa utelämnade till den svarta marknaden eftersom lagstiftningen inte tillåter dem att arbeta vitt här. Som sagt, de mänskliga rättigheterna är helt och hållet sammantrasslade med nationalstatssystemet. De gäller inte alla människor, de gäller bara alla medborgare.

Det som också ofta glöms bort i debatten är att det är en mänsklig rättighet att ha ett vardagsliv, att kunna leva utan rädsla, med möjlighet att kunna söka upp sjukvård eller polis och att slippa arbeta under slavliknande förhållanden. Att det är en mänsklig rättighet att inte behöva bli tillbakaskickad till vad som bara kan kallas en stridshärd.  Även om många arbetar hårt med att hjälpa papperslösa ur den här tröstlösa situationen, så finns de ju ändå kvar här, människorna som får vara med men ändå inte. Som har valet att skrubba våra toaletter eller skickas tillbaka till den ännu djupare fattigdomen de flytt ifrån medan vi åker jorden runt utan samvetskval.

Om ni tycker att det här är intressant så ska ni verkligen läsa hela Khosravis text. Jag ska i alla fall lyssna på honom här i vår. Följ med ni också!

(Läs även andra bloggares åsikter om papperslösa och migration)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: