Skip to content

Är sex verkligen bara arbete?

25 februari 2009

I helgen var det Feministiskt forum på ABF-huset. Med anledning av att den svenska sexköpslagen fyller tio år så anordnades en föreläsning om hur prostitutionen har påverkats av lagstiftningen. Det var väldigt intressant!

Intressant eftersom jag följt diskussionen kring prostitutionslagstiftningen på avstånd under de senaste åren och känt mig väldigt frustrerad över att legaliseringsförespråkare väljer att tala om en moralisering kring kvinnors sexualitet, fast prostitution ju handlar om många kvinnors maktlöshet och utsatthet i en global sexindustri.Jag har känt mig frustrerad över att legaliseringsdebattörer gång på gång tycks glömma bort den stora majoritet av prostituerade kvinnor som våldtas och misshandlas i ett yrke som i alla fall jag inte kan kalla frivilligt. Visst, det kan vara viktigt att lyfta fram flera prostituerade individer och låta dem komma till tals, både i forskning och medier. Även de som har åsikter som inte passar ihop med den svenska lagstiftningen är viktiga att lyssna på. Men i debatten som följt efter Petra Östergrens Porr, horor och feminister och nu Susanne Dodillets avhandling Är sex arbete? så verkar det nästan som att de frivilligt prostituerade är lika många som de som tvingas till det. Det dyker upp en glad representant i debattsoffan som gärna vill fortsätta sitt arbete som prostituerad och som vingklippts på grund av de elaka feministerna som kriminaliserat de goda sexköparna. Den globala sexindustrin glöms bort, den glada sexsäljaren får symbolisera alla prostituerade och debatten blir väldigt skev. Det verkar plötsligt som att legalisering av prostitution är det som stärker sexsäljarens rättigheter.

Men nu har sexköpslagen funnits så länge att man faktiskt kan se resultaten. På Feministiskt forum berättade bland annat eu-parlamentarikern Eva Britt Svensson om lagens positiva konsekvenser. Hon redogjorde också för de stora problem som legaliseringsförespråkande länder som Australien och Nederländerna nu brottas med. Förmodligen finns det flera saker som skulle kunna göras för att ytterligare förbättra lagstiftningen (bättre tillämpning i domstolarna, ett ännu starkare skyddsnät för de prostituerade etc), men här kommer i alla fall några tecken som skulle kunna tyda på att Sverige valt rätt väg i frågan:

Det är viktigt att se sambandet mellan ett lands prostitutionslagstiftning och den globala människohandeln. Enligt rikskriminalspolisen har Sveriges restriktiva lagstiftning lett till att det är svårt för människohandlare att etablera sig här. Lagstiftningen skapar en barriär mot människohandlare, medan en motsatt trend syns i länder med en liberalare lagstiftning. Slutsatsen man kan dra av det här är att en marknad som är tillåtande när det kommer till sexköpare, också blir en marknad som är tillåtande för globala aktörer och ett ännu mer utbrett utnyttjande av kvinnor och barn.

I bland annat Nederländerna och i delstaten Victoria i Australien har man argumenterat för en legalisering av prostitution eftersom detta leder till bättre arbetsförutsättningar och en ökad makt för sexsäljaren. Men nu ser man konsekvenserna av legaliseringen. Istället för att få bort människohandel och den utbredda organiserade brottslighet som varit förknippad med de tidigare illegala bordellerna, så har dessa verksamheter istället växt sig ännu starkare. I Melbourne har antalet illegala bordeller, människohandel och sexindustrin vuxit och i Nederländerna tvingas man nu, trots sin lagstiftning, stänga ner legala bordeller på grund av den organiserade brottsligheten som är knuten till dessa.  Det som skulle förbättra förutsättningarna för prostituerade, leder istället till en växande svart marknad där människor förblir maktlösa.

Det finns alltså globala krafter här som bara hjälps av en legalisering av sexköp. Därför är  det viktigt att debatten inte drivs till att handla om den enskilda sexsäljarens möjlighet att kalla sig entreprenör, när det egentligen handlar om att tusentals människor tvingas till att sälja sina kroppar på grund av ekonomisk och social utsatthet. På grund av att de inte har något annat val. Kan det verkligen kallas frivilligt? Är sex verkligen bara ett arbete?

Uppdatering: Om du är intresserad av att läsa några av de rapporter, artiklar och  uppsatser som belägger det jag berättat om så kan du kolla här, här och här.

Jag har under de senaste dagarna förstått att det som verkligen saknas i debatten om sexköpslagen är en grundlig undersökning om hur den fungerar i praktiken. Både legaliseringsförespråkare och de som stödjer sexköpslagen slänger fram olika siffror som är odiskutabla. Motståndaren bara ljuger sägs det, nu senast DN.

Det ska bli intressant att följa debatten ytterligare, men mest av allt att ta del i utredningen av lagen som kommer i vår. Ju mer jag läser, desto mer förvirrad blir jag. Jag behöver svar! Samtidigt verkar det som att varken kriminalisering eller legalisering av prostitution är en lösning på alla problem som är knutna till prostitution. Debatten blir ideologisk istället för att fokusera på vad som faktiskt hjälper utsatta kvinnor. Så jag suckar och skakar på huvudet och återkommer kanske då jag läst Dodillets bok själv med synpunkter.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Hanyo permalink
    17 mars 2009 11:21 f m

    Att trafficking och ofrivillig prostitution (liksom alla former av slaveri) bör vara förbjudet är det nog ingen som säger emot. Huruvida det finns frivilliga prostituerade eller inte är du nog inte kvalificerad att uttala dig om, utan där får man lita på att när vuxna, myndiga människor som är vid sina sinnes fulla bruk säger att de är prostituerade av egen fri vilja så är de också det. Något annat vore att omyndigförklara dessa människor. Det finns ingenting som hindrar lagliga licenserade bordeller med strikt statlig kontroll av verksamheten för att motverka trafficking och annan inblandning av kriminella nätverk och organisationer. Dessa frodas i Sverige idag, eftersom prostitutionen är helt okontrollerad. Som sexköpare kan man då också göra ett aktivt val, om det är tydligt vilket alternativ som är lagligt (frivilligt) respektive olagligt (trafficking). Då kan man lägga resurserna på att bekämpa just trafficking och sådana sexköpare som söker sig till minderåriga etc. Och samtidigt låta den frivilliga prostitutionen vara, då den inte skadar någon eller ligger samhället till last. Problemet i länder som förbjuder prostitution eller sexköp är att ingen vet hur många prostituerade som finns där, hur många som är frivilliga respektive ofrivilliga, var de finns, under vilka former och omständigheter de arbetar osv. Ingen vet, allt är uppskattningar och mer eller mindre kvalificerade gissningar. I länder som legaliserat prostitution ser man problemen, därför att de inte är dolda längre. Men ser man problemen kan man också göra något åt dem!

Trackbacks

  1. Sexköpslagen igen « Det vilda tänkandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: